Har
nog aldrig gråtit så mycket som den dagen
då jag hörde att du hade dött, och inte
vart det bättre av att höra att du faktiskt blivigt
mördad, och att din tjej väntade erat första
barn och att du aldrig skulle få chansen att få se
barnet.
Din
begravning, va vacker men hemsk.
Din
mammas styrka att vilja ditt bästa, trots att hon haft det
jobbigt hela livet och nu stod hon ensam vid din kista, utan
någon.
Hon
läste högt va som stod på alla blommor,
hälsade oss välkommna och kramde om oss alla och
tacka.
Hon
såg till att din kista hade minnen med sig, och även
efter din begravning så kämpade hon för din
rätt.
Jag
tror aldrig du fattade va du betyder för min familj, du satte
ett spår i oss alla.
Min
mamma älskade dig verkligen, alla gånger du kom ut
och sökte efter en diskution med henne, och även om
du viste hon hade rätt, så va du bara tvungen
tjabbla emot lite extra, men ändå med en charm och
ett leende.
Och
Michaela minns nog dig , då du terrade hennes kille och
henne, men även där med kärlek och omtanke.
Oscar
minns dig nog inte, men vi minns hur go du var med honom och hur mycket
du gillade honom.
Hur
du lärde han sitta gapa vid mat bordet och massa
andra så hyss.
Kan
tala om att dom spåren satte sig.
Han
har svårt än idag liksom dig att vara helt tyst och
har sina lustiga ljud för sig,hhihi.
Men
för mig har du framför allt satt dina spår,
ingen va som du.
Jag
kunde lita på dig till 100% och mer, och viste du skulle
ställa upp på mig oavsett vad.
Vi
kunde sitta i luren i timmar utan att säga något,
men ändå fylla tiden.
Våran
speciella humor och softar stil, våra kvinnofängelse
stunder framför tv n.
Du
hade sådan underbar humor, och ett hjärta av guld,
hur skulle man inte kunna älska dig?
Vist
har även du gjort dumheter, men ingen är perfekt, och
vi som känner dig och älskar dig, vet att du
ångrar dig, och du har faktiskt betalat tillbaks det du
kunnat för din brott.
Men
nu finns han här din son Douglas.
En
kopia av dig har jag hört.
Och
varje gång jag tänker på honom,
så tänker jag, han har inte gjort något
ont, varför han hann inte ens få en puss
och och kram av sin far?
ett
tecken på att hans far älskar honom?
Jag
besöker din gravsten då och då.
Där
plaserar jag dina vänner din familj och din son varje
år kort, tomtar blommor och mycket annat.
För
att få ha dig kvar hos oss ett tag till.
Tror
ingen av oss någonsin kommer acceptera att du verkligen
är död.
Ska
veta att jag kämpar för dig än och det
gör vi alla som älskar dig.
/En
av dina bästa vänner Alexzandra
Låten
ni både hör och ser från Greenday, heter
time of your life.
den
får mig tänka på Roager.
Han
sa alltid,Jag blir aldrig mer än 25, så lika bra att
leva nu och göra det jag vill.
Tex
en tatuering han gjorde på huvudet, jag grät
när han gjort den.
Sa
han kommer ångra sig då han blir äldre.
Men
han sa som vanligt, kommer aldrig bli en gammal gubbe och jag
vill ha den nu.
och
tyvärr så hade han rätt.
Och
jag hoppas verkligen han hade
"The
time of his life"
